Vi är besatta av nästa mål men utsvultna på mening. Ett samtal om varför vi springer och vad vi missar.

driver vad jag tycker är kanske en av de viktigaste frågorna Som vi som generation, vi som samhälle kämpar med just nu har blivit liksom din yrkes passion, kan inte du zooma in oss litegrann i vad det är du gör och varför känns det viktigt ja

Och

vi har bara ökat på. Så vi verkar vara oförmögna till att bromsa eller ändra riktning. Så hur kan man jobba genom en sån låsning?

Jag

jobbar mycket som ledarutvecklare och föreläsare kring just hur vi anpassar oss till komplexitet. Och hur det ofta handlar om hur den inre världen också kan hindra i våra reaktioner inlärda mönster. Och hur vi också kan förstärka människors kapaciteter till att bättre svara an till den situation de står inför Oavsett om det är på nytta, ansvar, psykisk ohälsa, vilken fråga det nu än är.

Du har ju en bakgrund som vetenskapskommunikatör, så går det att svara på frågan hur hamnade vi här?

Så det jag pluggade akademiskt var ju kognitiv neurovetenskap och kulturantropologi och massor med andra ämnen. Men... Och här skulle ju historiker ha sitt svar, järnforskare har sitt.

Så

fort vi började stanna upp och spara på något sätt vårt överblivna kapital eller skörden och stannade till så ändrade det helt vårt samhälle och hur vi förhåller oss till andra och världen.

Vad

Jag tror att marknadslogiken, individualismen och ett förhållningssätt som är att jag ska vinna oavsett vad och livet är en tävling. Den fick fäste kanske som en motreaktion på det som hände på 60-talet och 70-talet. Men 80-tal 90-tal framåt så var det verkligen jag gör jag, mig med mig, mer med mer.

Men konsekvensen av kostnaden kommer att bäras någonstans. Och det är det som vi nu börjar se på någon aggregerad systemnivå. Men den här tanken om externaliteter blir ju lite att kostnaden uppstår någon annanstans Men det som är fascinerande också är ju att man ser till hur...

Även hos oss, ja.

Vad är Vad är liksom the state of the union på mående mående just nu?

det här är ju en komplex fråga.

För

vanligtvis när du mäter välmående så mäter du från Från forskningens sida mäter vi på två sätt. Det ena är att fråga hur mår du just nu på en skala ett till tio mer eller mindre, så affektivt välmående.

Och

då börjar du jämföra och tänka på normer tänka på hur gammal du är och vad du tycker att du borde ha åstadkommit. Så den ena en tanke om berättelser den andra är hur mår jag just nu. Och de här är inte ens speciellt kopplade till varandra.

Om

jag minns rätt så är korrelationen 0,4.

Så

du kan må rätt bra men ha en berättelse om att du inte är på rätt plats eller vice versa. Men båda de här måtten och alla mått på välmående mäter bara individen. Så du skulle i teorin kunna ha människor som har livsstilar som kostar andra människor ganska mycket men där de själva är väldigt lyckliga.

Ja, okej. Och hur gammal är man när man är vuxen? Jag

tror att de här måtten överlappar litegrann, för det jag ska också säga är att vi har väldigt olyckliga unga. Vi Vi har avvikande olyckliga unga. Och Sverige är ju ett av de mest individualistiska och sekulära länderna i världen. Vi Vi lät Gud dö för länge länge sedan.

Och

definitionen när Gud försvann och vi blev sekulära, men det som hände var också att det är inte bara att vi tänker att vi är individer som är frånkopplade till systemet jag ska optimera för mig. Det är också att jag tror att jag vet vad det goda är.

Det

är det individualismen också handlar om till stor del.

Det

Det här är den stora paradoxen i de skandinaviska länderna, att vi hade en extremt extremt kollektivistisk anda kring kring folkhemmet, folkskolorna vid gemensamma fackförbunden där där man accepterade att ja, vi är individer och jag måste få agera med autonomi.

som

kan hamna i mer eller mindre...

Och

då behöver jag bara mer av det som inte gick till mig sist. Och marknaden lutar ju utifrån sådana lösningar, för där kan du tjäna mer pengar. Även om du har goda människor som jobbar i bolag, goda kunder, så kommer ändå systemets spelet luta åt ett sådant typ av lösningar.

Alltså

vi har ju förlorat kopplingen mellan att vi den äldre generationen har ett ansvar att ge över det absolut bästa, det visaste vi, till nästa generation.

du kan

helst så länge som du blir lycklig så någonstans den generationen som växte upp under 70-talet hade ju kanske en kontrareaktion på det som tidigare var ganska hårda normer att man måste bli det de tidigare generationerna var och där var det mer som visade vi ska bara köra på det vi vill och nu det kanske funkar rätt bra för dem för de stod ju ändå på en gemensam grund de var rätt vana vid att jobba kollektivt ändå men nu när man lämnar över det till deras barn eller nästa generation så ser man att det här blir Helt överväldigande den psykiska ohälsan har ju liksom exploderat bland unga och det känns, det är nästan så att vi riskerar att förlora en stor del av en hel generations kapacitet in i psykisk ohälsa och För att vi har liksom naivt tänkt ja men här, ta en smartphone när du är 13 och gör vad du vill.

Jag tänker, det här för ju oss över lite grann på inner development goal och ditt professionella jobb för att försöka hjälpa oss kollektivt framåt Kan du inte beskriva vad är liksom EQR K29, inner development goal?

Så egentligen så Handlar det om, hur kan vi Vårda ta hand om, bidra till livet självt och framtida generationer. Vad Vad betyder det att ta ansvar och hur bidrar vi till någonting som är mer meningsfullt egentligen? Det har vi utforskat i stiftelsen Ekskäret sedan snart 15 år tillbaka och specifikt vad är kopplingen mellan den inre världen, den inre utvecklingen och samhällsnytta?

ofta kommer man ju till den världen som konsekvens av ett trauma som till slut är tillräckligt uruselt för att bara bli av med det dåliga är det säkert men

det

är väl en del av att bli lyckligare

mindre lidande eller hantera smärta och att sedan må bättre oavsett om jag börjar lågt eller högt liksom men det är inte där vi utforskar alls utan vi utvecklar snarare i meningsskapande som individen, alltså hur kan jag orientera mig i världen?

mot

ett sätt att agera i världen som är mer klokare, som är mer vist och mer ansvarstagande. Så vi har individer som jobbar för de här helheterna men också tar ansvar för sig själva. Och det här är ju liksom de individerna som också har förändrat system och samhällen genom historien.

som

är positiva.

Så

hur kan vi se till att folk får tillgång till det på ett sätt som är lika effektivt men som skalar? Och mycket av hemligheten i SNYKs plattform till varför det har funkat.

Det

är inte verktyget, det är inte att jag fick en insikt, det är inte att jag läste en bok, det är inte att jag har förstått någonting.

nu

heter den Aware, så märkte jag att jag kan inte lägga en halvtimme i ett möte på att bara förklara varför inre utveckling är så viktigt. Så istället så initierade vi det här Inre Development Goals som tillsammans med Jakob Trollbäck handlar om SDG-erna som FN satte upp när 17 målen.

för

att vi ska kunna nå, för att vi ska kunna bidra till en hållbar värld

för

oss själva och för andra.

att

vi tror att vi är separata individer, att världen är en maskin, att vi är rationella beslutsfattare som har full insyn i oss själva, har full kontroll liksom, och att vi vet vad det goda är.

Det

gör att vi blir ganska naiva och ganska blinda för alla våra skuggor och springer på allt snabbare. Så det har blivit en global rörelse med regeringar och 900 hubbar runt om i världen, runda bordsamtal på Vita Huset, inte under Trumps ledning, om hur den inre världen är

så

otroligt mycket viktigare än vad vi tidigare har gett en cred för.

eller

framgång, utan det handlar faktiskt om bildning, om hur kan vi förstå oss själva och världen mer, så att vi kan agera på ett sätt som faktiskt inte sabbar för framtida nationer eller för oss själva.

Har du ett narrativ om vad det goda är?

exakt. Visst. Det är ju en enormt komplex fråga Jag tror att så fort du identifierar dig med någonting, så fort du tror att du med säkerhet har ett svar, och det här är det hjärnan gör, den älskar en enkel berättelse.

Så

fort du tror att du vet så slutar du lära dig. Så jag tror att, jag gillar begreppet i engelskan som är sacred,

som

är det helgade.

Ja.

Det är inte ett sekulärt begrepp, men jag tror att man kan använda den då, som handlar om, många filosofer har jobbat med det här begreppet tidigare och säger att det går inte att definiera vad det är.

Det

här är ju från Doubted Ching, liksom. Och att då säga att du kommer aldrig kunna veta det. Är en mycket mer ödmjuk position som liksom tar den här rationella idén om att den vetenskapliga approachen kommer kunna förstå hela världen någon gång och förödmjukar den idén och säger såhär, vet du vad, det kommer du aldrig kunna göra för den här komplexiteten är över vår kapacitet kognitivt att förstå.

Du prestationskrav. Att vägen till mer av det goda är att bli ännu mer medveten om dina skavigheter på något vis. Finns det en slitning i det?

Ja exakt Visst Och jag tror att det är nog en ganska vanlig reaktion till Om folk hör det jag säger nu så är det så här vadå ska jag ännu mer göra de här grejerna som jag känner mig otillräcklig i Och det är inte nödvändigtvis det som jag tror är slutsatsen.

jag

vill ju väl från början. Men om jag tror att jag är god, då kommer skuggan befästas.

För

då är jag inte intresserad av att se vart jag är, vart jag brister.

För

då blir också fallet från identiteten väldigt högt. Men jag har jobbat mycket med försvarsmaktens ledarskap de senaste tio åren. Och du ser ju det här hos seniora ledare, oavsett om det är Försvarsmakten eller IKEA eller vad det nu må vara. Så ser du det här att så fort du har en ledare som har...

Mm

Som är sunt. Det Det finns något sjukt sunt med alla människor liksom. Det är ingen som vaknar upp på morgonen och säger såhär, jag hoppas att jag har en meningslös dag idag. Ingen vaknar upp i den känslan. Alla vill ha en meningsfull dag. Det är ingen som vaknar upp på morgonen och säger såhär, jag hoppas att jag blir utanför.

Jag

hoppas att jag får uppleva lite ensamhet idag. Nej, det är ingen som vaknar upp i den längtan för alla vill känna gemenskap. Så i i vår kropp så har vi de här sunda drivkrafterna. Det är vad det betyder att vara människa. Och det här är ju liksom lite grunt för att alla har igen, fötts in i ett samhälle där det man ser På ytan är är typ ett ett spel av monopol.

Jag

Jag känner inte igen mig i det här. Det är jag som är fel. Det var ju min känsla när jag var liten. Jag är ju en alien i det här samhället. Och senare har jag förstått att nej det var inte så. Det var ju bara att strategierna gör gör att vi agerar lite lite grann som självupptagna. Lite grann som att vi inte tärs inte konsekvenserna.

Jag

bryr mig bara om mig själv och jag struntar i konsekvenserna av mina handlingar på andra människor. Och det Det är ju det som spelet har har ett incitament för. Det Och det här är ju en smärtsam berättelse att få syn på.

trots

det här spelet som vi har socialiserat sig in i.

Ja.

Och det finns väldigt mycket sorg i det.

Som

är liksom att vi är så inskolade i mer, mer, mer. Att vi kan gå förbi folk på gatan. Och samhället kräver ju det av oss. Vi måste gå förbi folk på gatan som ligger där och fryser i vintern i Sverige. För att vi ska iväg på ett möte, liksom. Alltså det är ju en insocialiserad psykopati.

är

ett djupt problem. För till slut börjar vi tro att det sådana vi är.

Du la in han i Bentley-berättelsen Finns det några gruppskillnader mellan män och kvinnor som är relevanta i det här?

Alltså män och kvinnor, så vad datan visar, det här är liksom inte så PK-ämne. Evidensen kring manligt och kvinnligt är inte PK att prata om. Men det finns neurologiska skillnader som inte är inlärda.

Tar

du en nyfödd bebis

som

är kvinna eller lite flicka Och visar dem prylar, traktorer, bilar, whatever, och dockor.

när

den tittar på allt som har ett ansikte.

Mm. Mm

Och tar en liten pojkbäbbis så kommer den inte alls lysa mycket för de grejerna som har ett ansikte utan mer för prylar och saker. Och man kan prata om det här som könsskillnader. Man kan också prata om det som ett annat sätt att prata om det så lite mer neutralt Att prata om vänster och höger hjärnhalva Att de är optimerade för olika saker.

Och

vi kan vara hur fria som helst. Du kan designa dig själv, du kan bli vad du vill. Istället för att säga, nej vänta lite nu. Hur verkar din hjärna funka? Vilket mönster finns det redan där? Du verkar vara en sån här person.

De behöver få koll på sitt mönster rätt tidigt. Vilket det är. Eller om det är mitt emellan. till varför jag frågar det är. Om man tänker att. Ofta behöver du hjälp Framförallt kanske de första stegen. Av en självmedvetande resa. Har du inte fått det i uppväxten För att du har en medveten föräldragestalter runt omkring dig.

Det är

Ser man på gruppnivå I de här lyckoforskning Statistiken

Att

det är skillnad mellan. Kvinnor och mäns lycka. Som konsekvens av att det kanske finns då mer. Community. För kvinnor.

har i regel mer ångest än män. Evolutionärt sett finns det en del teorier kring varför det är. Och män är risktagande på vissa sätt. Inte på alla sätt, men på vissa sätt mer än kvinnor. Män har en ökad spatial, tredimensionell fysisk förmåga.

Men

man försöker förklara varför man ser sådana här trender. Och man kan se andra arter och så vidare. Så det hypotesen är att anledningen till att kvinnor skulle ha mer ångest Är för att de är den primära vårdnadshavaren under bebisens första tid.

och

jag är alltid såhär, det blir inget, sluta oroa dig inte, tänk inte så mycket på det där hur ofta blir det de här katastrofgrejerna som händer det händer typ aldrig, det är min approach för jag är precis åt andra hållet så jag är inte så nevrotisk och i oktober så fick vår mellangrabb, Falkan som ett rött streck under ögat och jag såg det här två gånger såg jag det typ under en vecka jag tänkte inte på det jag tänkte att han hade rivit sig eller något men hans hon var såhär, nej det där är nog någonting

och

så började hon kolla och såg att han var lite röd Om örat och just att hon tänkte att det kunde vara någonting farligt gjorde att hon tittade på örat som var som var svullrat eller som var lite rött och så visade det sig att men vänta lite nu han är ju röd över hela sidan av huvudet här, under håret som jag inte såg alls och så visade det sig att han har ju fått borelia och så får vi världens antibiotika Hon tar honom då till sjukhuset.

till

akuten. den läkaren missar att han har ju fått bakteriell hjärnhinnig inflammation. Vilket är liksom en tredjedel. Det är

jättefarligt.

Det är extremt farligt. Det går in på 1177 så står han såhär Det här är potentiellt dödligt. En tredjedel kan ha permanenta hjärnskador. Alltså det är verkligen så... Otroligt farligt Men det här missar jag Så det är inte förrän på måndagen som hon ringer in igen Så han blir lite bättre än det här Och jag är igen såhär, det är nog ingen fara

För

läkaren har ju kollat på det

Så

liksom tre gånger i rad Så har jag i mitt såhär passé approach Tagit beslut som typ är Potentiellt livsfarliga för honom Alltså man behöver bara ha en livsfarlig situation Som går åt fel håll för att hela livet Ska liksom rämna Och hon fångar ju liksom upp 999 gånger Så kanske jag har rätt Men den här gången så räddade hon mer eller mindre livet På våran mellanpojke för att hon Har tendens att se riskerna Runt hörnet liksom bara Tröck ner mig i skorna där det är såhär Vilken jävla oödmjuk approach jag har haft

Till

henne Under de här tretton åren vi har varit tillsammans Och nu är det såhär Alltså jag har verkligen Helt förändrat mitt förhållningssätt Till att såhär shit, här har jag suttit upp min höga häst Och Trott att jag hade koll Och trott att mitt sätt För jag har ju så mycket data

bakåt

Som visar att min approach är ju sann Det händer ju aldrig något dåligt Och nu är det precis tvärtom Sån enorm respekt jag är så tacksam Förstår vi vilken börda hon också har burit Under hela sitt liv För att i den här situationen rädda livet på våran son

Alltså från pojke in till manndomen så är liksom just de här äldre Visa kvinnogestalterna liksom en jättecentral quality approval gate på något vis som helt har försvunnit.

Och det finns ju till och med liksom Tänkare idag, också hypoteser kring att anledningen till att kvinnor lever längre efter menopaus.

De

kostar ju fortfarande samhället, eller i triben, resurser och evolutionärt sett, om de inte främjar samhällets organism eller tribens organism så skulle inte den funktionen finnas kvar, om den inte ger en fördel för triben.

Och

då är det precis det här. Visståndsbärare. Att de ska se till att...

Det

är superfascinerande. Det är en väldigt intressant tanke. Man kan tro på den eller inte, men oavsett så är det så här.

och

så går man in lite mekaniskt i det sättet och förhåller sig till uppgiften det har ju sin plats men när det går över styr så börjar det bära enormt alltså de här externaliteterna blir enormt dyra men helhetstänkandet är det som kan säga till den vilken uppgift det är som är viktigast att göra så gör det liksom det handlar inte om manligt och kvinnligt egentligen för båda har, både maskulina och femlina både hormoner i kroppen och högerväns hjärna speglar de här systemen vilket system lyssnar jag på just nu

Kan

jag se vilka delar jag stänger ner när jag går in i task och i flow state och jag ska röra mig framåt målet och tiden försvinner och jag slutar reflektera jag bara rör mig framåt och dagen bara boom, försvinner och kan jag också se att wow, när jag optimerar för hastighet här så kan inte jag heller reflektera När jag är i flow-tunneln så är det avsaknad av reflektion och mening.

procent.

Och så är det så här, men vad skulle hända om du skapade tid i din kalender som alla andra också kan se, som handlar om precis det här.

Det är så supertips jag har haft. För det så otroligt.

Jag

la in, det här började jag med under covid så la jag in i min jobbkalender så varannan fredag så står det strategisk tid, fråga innan du bokar. Det det enda som står i kalendern.

Det

är typ aldrig någon som frågar innan.

Jag

tror precis så här bara att ligger i kalendern och tanketid, kalla det vad du vill. Man skapar sig otroligt mycket frihet för just den typen av grejer. Och de här grejerna som man gärna vill göra för att de är kreativt spännande och man inte har tiden att göra.

hjärnan har ju väldigt många olika lager. Det kognitiva laget som vi kallar för ryttaren och elefanten, ryttaren sitter på elefanten. Ryttaren styr max 5% av våra beslut och 95% styrs av elefanten Det limbiska systemet det automatiska systemet det emotionella systemet. Men det görs med gamla recept som typ är hur jag är en duktig person, hur jag är en duktig kollega hur är jag viktig i det här sammanhanget och i många fall så är det ett motstånd att lägga in reflektionstid

i,

man kallar det inte ens reflektionstid man kallar det för strategi.

Att

gamla lärdomar som ligger där som kanske var sjukt bra i början av karriären ligger kvar håller oss kvar till gamla identiteter.

Den

kom ju förmodligen under typ en söndag.

Eller

den kom en promenad i skogen.

Den

kom när jag låg i sängen och tog en sovmorgon.

Men

det emotionella håller oss bak till att vi kan inte låta oss själva konfliktera.

Och

den säger att du är en individ, du ska optimera för dig själv.

för

våra barnbarn. Så det här är en godhets idén.

Nej men det är ju väldigt fascinerande för det knyter ju ihop säcken väldigt mycket till det du började prata i podden om att vi har liksom inte medvetna relationer Till någonting som är större än oss. Från barnsben. Vi pratar ju om det här familjekonceptet men det är ju bara att fortsätta skala på den men om du...

Det

Som jag har förstått i alla fall. Symboliken, att här till jag slutar så finns det någonting som är över mig. Och

det är symboliken.

Don't quote me on it. Men som jag har förstått det. Jag har gillat den. Jag kan få lite samma känsla även ute typ i naturen om man är i bergen.

Det

finns någonting otroligt lugnande över att jag blir så påmind om att jag är pytteliten.

Och

det blir inte förminskande. Det blir

skönt.

Det finns uppenbart någonting grundläggande i oss.

Exakt och det är någon typ av resa från det naiva hoppet som individen kan ha,

till

tragiken av att du är så liten ett så stort system. Men också på andra sidan det är någon typ av förtröstan att just jag är bara en liten del av ett stort system.

En moment

Ja men någon typ av omskakning av de värderingarna som vi har haft. Där vi faktiskt säger så här, shit, jag har fått det här livet av universum. Naturen har evolverat fram mig och här sitter jag och jag är medveten. Jag ska lämna över någonting till framtida generationer. Hur kan jag vara med och bidra till det i mitt bolag som individ, som medborgare?

Det

ska vara de högsta värderingarna vi har i barnen. Vad är det för för... Inte barnen som är separata individer. Inte mitt barn, inte mitt gudbarn eller mina grabbar.

för

att leva fullt goda liv. Demokrati naturen ta vilket behov som helst, mat, vatten, husrum trygghet, meningsfullhet om vi sätter hela det nätverket eller det nystanet av relationer och

alla

andra system som de behöver som det högsta och det vi ska försöka göra är att liksom hitta sätt att leva för oss själva som är välmående men som också inte kostar dem

utan

som också genererar till dem som är såhär, här, vi har skapat sjukt coola förutsättningar för era liv framåt och det är ju liksom det vuxna ansvaret och hur man gör det är ju visdomen, som är såhär vad är det för visdomsöverföring vi kan få med oss här som inte är kontextuell, jag menar vi vill ju inte lyssna på någon som är 80 år gammal om hur man använder AI liksom men de här eviga, perenna frågorna som är liksom, hur lever man ett gott liv vad är visdom, vad är godhet hur blir vi fångade av system som vi inte är medvetna om de fällarna har alltid funnits där men det här var ju det Aristoteles pratade om

ja exakt jag

är ju verkligen talande hur hur Och hur relevant det är.

Exakt.

Marcus Aurelius, han har ju sin meditation.

Exakt. Han är ett jättebra exempel. En

sjukt exempel. Det finns vissa grejer typ att han hade slavar och sexualer Det är det

värdiga.

Men alla insikterna allting han kämpade med om att försöka styra sig själv. Och jag menar hjärnan har ju inte förändrats på 200 000 år.

tycker det är fascinerande. Lite metafrågan i det här avsnittet blir ju någonstans att vi vet så mycket från lyckoforskningen som vi inte implementerar i våra liv.

är

att du hjälper någon annan som är deprimerad.

Det

tycker jag är så otroligt Talande. Och ändå ser vi konstant i den här mer tillbaka till

mig. Ja mitt. Det är precis det. Det finns en jättestark korrelation mellan ångest och depression och hur många gånger Folk har med sig self-referential thoughts, liksom. Man

pratar mycket jag-termer.

Jag mig, mitt.

Mm.

Mening. Alltså folk börjar läsa på om lycka och de slutar med att fundera på vad är meningsfullt

Och

meningsfullt är ju inte i förhållande till mig. Meningsfullt är ju i förhållande till mig i förhållande till kontexten. I förhållande till andra människors liv. Meningsfullt är ju inte i att jag ska få mer av mig, liksom.

istället

för utåtriktade till samhället. Så även om du ställer frågan, hur bygger vi en bättre värld? Eller hur lever vi ett lyckligare liv? Så är svaret fortfarande detsamma.

Vad är det? Som första steg skulle du säga för lyssnare, för... Svär i kyrkan här men för sin egen resa

och vi måste ju börja där jag kan bara styra över min kropp jag kan styra över mitt fokus jag kan styra över mina berättelser så det är klart vi måste börja med oss själva men med vilken berättelse är det att jag börjar med mig själv för min egen skull eller är det såhär, ja jag verkar sitta ihop i samhället jag föddes på ett sjukhus, jag betalar skatt till ett system som bygger vägar åt mig som jag använder jag har gått i skolan någonstans jag ska begravas någonstans jag är ju uppenbarligen en del av ett samhälle som tillgodose mina grundbehov mina fysiska behov och jag vet inte hur man ens bygger en mikrofon eller en penna eller en dator jag är ju beroende av alla de här systemen hur gör man hur börjar man det, är frågan så ett sätt som som jag tror är en bra startpunkt i varje fall är

andra

mättal andra feedback-looper kan hijacka mig bort från meningsfullheten gör att jag först och främst kommer bli lite ödmjukt nyfiken på när det händer och hur det händer och

vilka system som har format mig på något vis

precis, exakt, för då börjar du liksom lägga kartan, istället för att man bara såhär, jag bestämmer numera att jag lever för mening, det är ganska naivt att tro det, innan du ens har sett hur mycket du försöker till exempel ta en roll som uppskattas i ett möte eller och hur

mycket det är i grunden i format från din identitet i familjen och dina föräldrars förväntningar och samhällets story om vad du ska göra exakt,

precis så jag tror det måste

skapa ganska mycket utrymme för att ens ha den konversationen så den är nästan omöjlig att ha på en kvart så det är en ganska långsam, djup reflekterande plats för att ens kunna komma det är som en liten, jag tror att den rösten finns i alla men det är som en liten violin såhär i en rockkonsert av massa annat

och desto snabbare man springer desto högre blir volymen på rockkonsert ska sikta på meningsfullhet och igen så är det så här människan är i grunden god det är liksom inget snack om saken det finns avarter de behöver vi skydda samhället emot liksom Epstein-profilerna behöver vi gå åt ganska ordentligt det är inte att de är fångade av korrupta system de är inte fångade av multi-polar traps och konkurrensidéer som gör att vi måste tävla mot varandra och vinna monopålsspelet på grund av reglerna de är annorlunda men människan är i grunden god och jag kan bevisa det som vi sa tidigare det ingen som vaknar upp på morgonen och hoppas på att bli helt styrd av någon annan för du vill ha autonomi det är ingen som vaknar upp på morgonen och hoppas på att vara utanför det är ingen som hoppas på att ha en meningslös dag det är de tre psykologiska grundbehoven autonomikompetens och gemenskap och när du har alla de tre det är meningsfullhet det bidrar med det bästa av mig Till det som behövs där ute så i vilken situation som helst och det här jobbar jag mycket med med ledare ofta internationellt i enormt komplexa situationer Så jag jobbar tillsammans med en professor som tränar människor som är i sådana liknande kontexter, astronauter till exempel ska de göra vad ska de tänka på när de är utanför rymdstationen och någonting går snett, förutom den tekniska kunskapen det är det vi pratar om hur bör vi agera vad är för rättesnöre jag vill är uppenbarligen en dålig fråga för den utgår från en separat ingenjör så frågan som han kom fram till och som har i hans forskning haft enormt stora effekter det är att man i vilken given situation som helst fråga sig

Jag tror att man gillar att tänka att jag har tydliga värderingar, men jag tror att man har en lite så här vag bild av den jag vill vara, men jag vet inte hur liksom väluttalad den är alltid.

Nej exakt. Och det är en av grejerna man gör för att stärka människors psykologiska flexibilitet.

framförallt i

stunden i situationen, så blind för den det är därför man efter mötet bara, åh sa jag det där för jag trillade dit och blev reaktiv eller efter ens bästa dag när man har gjort någonting som man riktigt stolt över så är det såhär, shit, jag sa det där så man har det med man har det som en hiss, du kan åka upp i hissen titta på helheten så kan du åka ner i tallarna och fastna och tappa bort dig mycket beroende på emotionella tillstånd och de här berättelserna identiteterna

Jag tycker också det är bra frame just sättet jag agerar nu är det primärt för att undvika ett obehag.

Där

tror jag mina tillkortakommanden ofta kommer ifrån.

att är samma för de flesta Det är liksom, ska jag sätta ord på det här? Ska jag berätta hur jag känner just nu? Ska jag berätta att jag blir ledsen?

Eller

att jag blir lite arg och lite irriterad? Nej, jag blir lite arg och lite irriterad på ett sätt som jag inte är stolt över. Det är där liksom

Jag tycker att det är en jättekonstig relation till vad är definitionen av mod också. Att det är någon sån där superman, jag är alltid stark. Att det är det som är mod på något vis. Det

ligger lite i kulturen liksom. Det här maskulina, rinner av mig, nu kör vi.

Exakt Jag hade en podd här bara i förrgår och fick ett nytt för mig, begrepp introducerat till mig som jag älskade. Som var duende, som kommer från om det är flamencon eller något sånt där. Men det egentligen den här, de kliver fram på scen, de här dansarna och liksom exponerar hela sig. Och det finns ett element av risk i det,

i

den här performansen.

det är det.

Eller duende kan inte ske när du bara tränar på ditt eget rum. Utan det kan bara ske när du visar den här sårbarheten inför någon.

Exakt

Och det tyckte jag var så otroligt för det blir så starkt Och det är en typ av sån här grej som är svår att sätta ord på. Men mod är ju så otroligt. Vi pratade med vår son om det nu som har börjat i ny skola. Så att,

mod

är inte liksom... Att vara orädd utan det är någonstans att göra det trots rädslan från platsen av sårbarhet att erkänna att jag tycker det här är obehagligt eller jag är rädd för det här eller vad det nu kan vara för någonting

jag

tycker

Jag kan uppleva det som har krävt mest mod av mig de senaste fem åren.

Det var nog att börja våga erkänna för andra att jag mådde ganska dåligt.

Mm.

Och på tal om just det här individualistiska samhället, där man blir inlurad i att det här är mitt problem att hantera och att jag gör på något vis någon annan en tjänst genom att inte säga det till någon. Och jag blev väldigt, jag tror inte jag intellektuellt För skulle en vän komma till en

och

säga, nu kämpar jag som fan.

Och det är ju värre än så, för vad är känslan efter en kompis kommer till dig och ber om hjälp eller stöd eller bara att du lyssnar? Vad är din känsla efter sådant samtal?

Man får ju sån otrolig gemenskap en känsla av tacksamhet att kunna få hjälpa. Jag lyssnade på Simon Sinek som sa det i stil med beröva inte mig i rätten att få hjälpa dig.

Det är precis det. Jag brukar prata faktiskt mycket med ledare om det här också. När du inte ber

folk

om hjälp och du löser allting själv, vad är det du tar ifrån dem då?

Det här tror

en sån mindfuck. Och det här är igen en avart av individualismen, av det här personliga varumärket. Jag har koll speciellt bland ledare Där det är så här, vänta lite nu. Speciellt en komplex värld bara komplicerad värld som är potentiellt linjär och du kan skapa ett blueprint och du kan bygga din lättfabrik och köra på då gäller det inte det här i samma utsträckning, men när vi rör oss in i en alltmer volatil förändlig det är såhär, den här största gåvan du kan ge andra är också att du ber dem om hjälp och visar dina svagheter och visar vart du inte får ihop det,

vart

du känner dig helt lost liksom det vi tar ifrån andra när vi inte ber dem hjälp är ju att de får känna meningsfullhet

det

är ju det som är så sjukt

jag

har precis tagit ifrån jag har ju faktiskt haft jag hade en ganska brokig barndom när jag var liten min pappa gick bort i en pilleröverdos när jag var tolv han var ju elit drottare OS-atlet vi hade flyttat hit, jag är född i USA och liksom väldigt väldigt rörigt liksom, allt från såhär missbruk i familjen till piller till våld till allt möjligt så jag har ju alltid tänkt att jag ska försöka fixa allting själv, jag flyttade hemifrån när jag var 14-15 liksom och min mamma har alltid liksom hållit ihop Skeppet men jag har alltid tänkt att jag fixa allting själv så även i vuxna relationer så jag kan ju ha folk än idag som är såhär, Erik det vore ju nice om du hörde av dig till mig någon gång och ber dem om hjälp

mm

Och mitt mönster är ju liksom att det kommer inte ens upp som en flagga mitt huvud att jag ska be om hjälp för dem,

det

är inte ens på menyn och det har blivit tydligt med åren att shit vad jag berövar människor på att de får känna sig viktiga, när de är så otroligt viktiga för mig men att jag liksom har ett invant mönster som är så djupt att jag ser det inte ens när det händer att få bryta det och få kämpa med det det är ju mycket av det många av de här verktygen och processerna hjälper oss med är ju att såhär, okej det där receptet funkar det då men det är dags att börja släppa det för att det finns en hel värld där ute med så mycket mer kontakt, så mycket djupare vänskap, där det är såhär jag känner mig helt loss nu för det här har gått åt pipan och jag vet inte vad jag ska göra min hjärna bara racear kring det här problemet och man märker ju relationen att den också förändras då när vi börjar luta mot varandra på en nivå så tror jag att en hel del av svaren ligger precis i det du pratade om här är såhär, investera i dina relationer om du är förälder Involverar dig i barnens skola?

Alltså

det finns så många grejer som är på så här lågt hängande nivå. Känner du dina grannar? Vet du vad de behöver? Alltså att verkligen bygga community från grunden det är så intressant. För det många som läser på sådana här perspektiven och det är säkert många som lyssnar och sitter och tänker såhär, om världen verkligen är såhär allvarlig liksom på väg ut för en kant, då måste jag börja preppa typ.

Och

hela preppingrörelsen handlar ju väldigt mycket om det. Som säga, jag ska preppa för mig. Vilket är så otroligt otroligt naivt.

För

det är ju det perspektivet som har skapat problem från början. Alltså du kan inte ha så mycket konserver för det som också kommer att hända Är att alltså folk tänker verkligen inte igenom såhär, ja men vad ska du göra då?

Mm.

Vad ska du göra då? Ska du försvara dem då? Nej, det kommer du inte. Så du kommer ju inse där att du är en empatisk kännande människa som bryr sig om helheten Det är det du kommer vakna upp till då med dina konserver.

Och

om man verkligen vill ta ett ansvar, om man tror... Här får ju alla göra sin egen bedömning. Vad är det för typ av värld vi bör förbereda oss inför? Nästkommande 15-20 åren. Ett svar är att vi kommer kunna navigera det här bara genom att böja systemet.

över

tid.

Vad

betyder det för samhället? Det är ju interconnection på riktigt. Hur kan vi agera för att tillgodose de behoven på ett sätt som inte underminerar vår förmåga att göra det framåt? I min värld känns det som det mest givna att börja ta ansvar för i en värld som skakar.

Men

i och att vi har globala värdekedjor som optimerar för minsta marginal så har vi byggt ett enormt fragilt system. Istället för att låta det kosta lite mer och så har vi sett att säkra upp våra behov och skydda det som är absolut viktigast för oss.

Jag skrattade lite när du sa det. Det säkert en timme sedan med det här laget. Men just hur man behöver distans för att se vad som är värt att göra. Jag kommer från en nybliven entreprenör. Och det finns ju liksom en endless task list på något vis.

Förstå världen vi lever i. Förstå hur man kan leva ett meningsfullt liv trots att det skakar. Och sen handlar det, alltså det är svårt att vara förälder idag.

Det

är liksom så här, alltså jag ser mig själv som en klimatförnekare. Hundra procent. I praktiken. I teorin förstår jag allt.

för

att vagga in barn i en linjär berättelse om att läs det som finns här i läroplanen

och

så kommer allting bli bra, när vi själva inte tror på den berättelsen.

Men

i processen.

Så

de slängs in i kaosen. Och resten av dagen det kallas för kaosbörmiddagen eller kaosbrukagelsen. Så sen på eftermiddagen så kommer alla tillbaka.

tar du?

Dukar du framför frukost till själv? Städar ni undan? Vad gjorde ni med förmiddagen? Ni vet varför ni är här. Vad syftet är. Vad gjorde ni åt det? Agerar du bara för dig själv eller för helheten Eller någonstans mitt emellan?

Om

ni är ledare, vad är det för ledarskap? Ni agerar inte som en helhet Ni hade lätt kunnat koordinera kring det här. Alltså att försätta människor i situationer där man Få se sig själv och se hur man faktiskt agerar Inte hur man pratar om saker i en podd.

vad roligt att få de där syntetiska. Jag tyckte det var lite så när covid kom.

Då

var det många som började se okej jag blev deer in the headlight. Eller jag blev superaction orienterad. Det lite första gången man faktiskt mötte en kris.

Men

Jag har tänkt mycket på just den här berättelsen om vem jag vill vara. Och säg då hur jag prioriterar min tid exempelvis. Om jag skulle anställa en privatdetektiv som följde mig i två veckor och sen lämna rapporten. Skulle de här fina stories om vem jag berättar om, vem jag är och när jag skriver min journal på morgonen.

Det här är ju då, så jag nämnde metaforn om ryttaren och elefanten.

Det

finns en bok som heter Strange to Ourselves som visar på att det tänkande systemet i hjärnan och den du faktiskt agerar efter i nuet det är mer det limbiska för då agerar du live.

Utveckla.

När man gör personlighetstester så kan du mäta personligheten på så olika sätt. Och du kan antingen mäta kognitivt och fråga folk, vem tycker du att du är? Och sen så kan du mäta dem i situationen när de faktiskt är. Och sen kan vara en enorm

skillnad

om de tror att de är den de faktiskt är.

Din

mamma, dina partners. När verkar Johan må som bäst? När verkar han blomsta? Vilken typ av uppgifter? Var är diskrepanten mellan det han tror att han borde göra och det han inte borde göra?

Det

han tror att han är duktig på? Och igen kommer vi tillbaka till kanske de här äldre visare människorna som har sett många unga män komma upp tidigare. Det är inte deras första rodeo. Och de är såhär, det här är en typisk sån här. Och det här mönstret. Han behöver mer av det här.

är tufft. Vissa läxor är ju sådana som man kan nästan inte få dem från någon annan Du måste själv uppleva det.

Jag

tycker det är runt... Runt högpresterare, runt entreprenörer runt bolagsbyggare så oavsett hur många det är som har beskrivit att lyckan kommer inte när du säljer bolaget.

Så

du måste nästan gå den vägen själv för att fatta det på något vis.

Jag möter ju många som det är nog lite olika. Antingen att de lyckas sälja och inser hur tomt det var efteråt och inser att aha det var jakten det var jakten på nästa som jag sysselsatt mig med Det var inte att komma framåt någonting det fanns ingen destination bakom det där.

En totalkris

Och det är ju inte ovanligt att många efter den krisen kommer upp i inte det här Naiva hoppet utan i ett sådär posttragiskt hopp

där

de faktiskt börjar se sig jag är bara en liten kugg i ett stort maskineri eller en liten del i ett stort nätverk snarare

och

jag kan börja ta ett större ansvar men från en mycket mer ödmjuk approach men

det är intressant, man pratar ju mycket om PTSD alltså den skadliga delen du har ju en jättefascinerande och lite underrapporterad posttraumatic growth

som

är väldigt spännande precis,

40% efter trauma får ju fördel av posttraumatic growth och 10% hamnar i PTSD ja

okej

jag visste inte

så

det är liksom att de här människorna känner ju det är ju såhär någon som har fått bröstcancer, prostatacancer som kommer tillbaka efteråt och återhämtar sig och säger jag hade inte velat vara utan det här efteråt eller människor som har haft en extrem jobb i barndom den enda format mig till den jag är ja i det är ju liksom det blir ju väldigt det blir en sån här värderingskorrigering där man bottnar i att det som egentligen är viktigt för mig

och

hur vill jag leva mitt liv man lever man lever 29,000 dagar

det

är vad man har, det är 960 månader När Alltså bara låta det sjunka in liksom när de äldre säger, oj vad fort det går Ta Ta in det de säger.

Mm

in det de säger. Det där är du som säger det till dig själv. Jag Som säger, jag hade ingen aning om att mina barn skulle växa upp så fort. Om jag hade vetat det så hade jag saktat ner saktat ner. På dödsbädden så säger, det här är ju liksom det Det finns ju en studie där man följde en Harvard-studie där man följde människor genom hela livet.

att

jag fokuserade så mycket på här materialistiska karriären, nå alla målen och nu inser jag att vi är bara här för varandra.

Vi

är här för att hitta vägen hem tillsammans och vara gemensam. Det är det vi är här för. Och det är det här som är så sorgligt. För det är ju igen typiskt Feminina insikter inte att männen ska bli feminina absolut inte, vi ska vara dem vi är vi alla ska vara det liksom, hedra mångfalden liksom, men bli för guds skull inte som männen de här värderingarna kring materiella, karriär kapital, det är det folk ångrar på dödsbäddan det är såhär, det finns ingen som ligger på dödsbädden och bara, jag är så stolt över mitt kapital min och min karriär är viktigare än mina barn och mina vänner utan de de flesta männen faktiskt har ju inga vänner när de dör

Mm Vi dör ensamma

vi är väldigt duktiga på att uppnå massa grejer, men så inser vi i slutet att det var fel medan kvinnorna lever längre för att de har goda relationer de ligger aldrig där och ångrar sina relationer och kontakten med barnen och barnbarnen så vi är ju relationella varelser men den testosterondrivna delen av oss, den här uppnådelen av oss kan hijackas speciellt när vi har den här sårbarheten kring individualism och prestationer då kan vi söka oss in ännu mer i det

Jag undrar hur mycket det här är en ren testosterongrej, för det är ju också en testosteron som dyker ner mot...

Egentligen är det faktiskt en överförändring att prata om testosteron Testosteron blir som en karikatyr, för testosteron gör inte riktigt det folk tror att det gör i oss. Men det finns stora delar som stämmer. En patient som rapporterade, jag tror att var en AIDS-patient, som hade fått ta testosteronsprutare varannan vecka, beskrev i sin dagbok sin egen upplevelse av hur det var

Ja vad fascinerande.

Superintressant. Och på ett sätt så stämde det ganska väl. För i början av resan, i början av två veckors cykel som det var mycket testosteron, och dimpade det ner som mycket mer östrogenisk system i relation till det. Så drar jag in den här sprutan i början på veckan. Och då, om någon knuffar på dem,

då

knuffar de lite tillbaka.

Men

inte nödvändigtvis domdera. De

som ligger under en i någon typ av hierarki

I hierarkin ja visst. Så det är inte nödvändigtvis så enkelt som man vill.

Jag tycker att hela den där är väldigt fascinerande.

Bästa exemplet som jag tycker är relevant för nästan alla och för hela det här samtalet också är att folk pratar mycket om dopamin.

För

då har inte jag hela tiden nästa. Så jag får sätta upp ett till mål. Bara för att jag vill ha den här känslan av att ha ett fokus hela tiden mot någonting som är eftersträvansvärt.

Helt isolerat.

När de är i stunden då har de ju alla andra pajbitarna där och de nyanserar allting och liksom gör att den här lilla grejen bara är en liten del.

alltså

det krävs inte så mycket reflektion för att man ska se det här Men

det

som nästan är omöjligt för folk att se är att tre månader senare så frågar man samma deltagare och det här är helt wild så frågar man dem kommer du ihåg valdagen?

när

någon annan säger såhär, två veckor senare, ska vi ut

och jaga en antilop, då kommer du bara säga, ja det var så sjukt bra, vi startade ett bolag, vi gör den här grejen.

vi är ju liksom blinda till vår egen blindhet.

I

att tro att den här grejen kommer göra det åt oss. Och sättet att komma på det här är, när jag väl når, eller har, x,

fyll

i ditt mål så kommer jag känna Y. Så fort du formulerar mål på det det sättet så har du förmodligen fel.

Och det bättre att formulera dem i kontext än hur då?

När jag gör det här,

då mår jag bra.

Då känner jag det här. Så du går direkt på vilka upplevelser, det här kan ju vara intrinsic goals, alltså inre mål, som är i linje med ofta relationer utveckling. När jag har de här samtalen så känner jag som kontakt. När jag får lära mig nya grejer, när jag får testa nya saker, när jag får hålla på med de här sporterna, då känner jag det här.

det

är en lite barnslig idé om att då kommer allting bli Hollywood och bli perfekt efteråt.

Jag resonerar jättemycket med det du säger för jag gjorde över sommaren ett ganska stort shadow work och började kolla på massa saker som jag hade förbjudit för mig själv att vilja ha oavsett vad det kan ha varit och just dra isär lite grann en moralisk värdering från det kanske bara det finns massor med personer som tycker det där är jättekors det var bara att mina föräldrar inte tyckte det eller vad det nu kan vara.

och

inte då exempelvis av podden för att den i sak ska bli stor eller i sak ska göra någonting annat än att jag vill ha de här konversationerna.

vi är så otroligt stöpta i det här. Har jag uppnått mål eller upplevelse mål? Vill jag leva eller vill jag nå? Så vi kommer ju från nå-perspektivet även från förskolan. Snart kommer du nå grundskolan, sen kommer du nå betyget, sen kommer du nå karriär sen kommer du nå pension och frihet. Ekonomiskt oberoende.

ska du bli när du blir stor? Som att din hela identitet, om du ska bli polis eller brandman.

Och som att du ska någon annanstans än nu.

Ja verkligen.

har ju satt det här hela mitt liv också. Jag har verkligen varit i den här nå-grejen Jag sugs in i de här bilderna för framtiden som är roligt stark.

då

hade vi haft det här samtalet oändligt många gånger och det hade inte varit så intressant längre, så oändlighet är otroligt tråkigt samtidigt, det är att någonting är begränsat som gör det väldigt unikt som att vi aldrig att ha det samtalet igen

exakt

så vad är livet, det är liksom, det här är men jag pratar ju väldigt många människor som är intresserade av just lycka och mening och hur bidrar vi och sådana saker men det är ju väldigt få som ens har börjat med såhär first principles, som är såhär vad är livet då, om du har ett lyckligt liv dela upp det, vad är lycka och vad är livet men om du bara definierar lycka men på fel premisser om livet, då kommer du vara helt off hela tiden,

så

vad är livet liksom och här får man ju liksom gå tillbaka till filosofin och börja titta på, vad är, vad verkar det vara liksom, till skillnad från våra berättelser så till att börja med har vi en upplevelse just nu här och nu som är väldigt rik av sinnen och upplevelsen Den som lyssnar på den här podden sitter ju i en kontext och miljö med massa olika sinnesupplevelser men sen har vi en berättelse och berättelsen är det vi kommer få behålla efter den här stunden,

så

snart rundar vi av podden och då kommer vi ha en berättelse om vad betyder den här för oss och vad innehåller den

och

det är ju bara ett fragment, precis som vad gjorde du förra lördagen i ett fragment du minns ju knappt någonting av förra lördagen egentligen du kanske minns någon liksom någon serietidningsversion av en väldigt rik stund många rika stunder Så om man först bara lägger märke till att det verkar vara en grundpremiss i det här och att framtiden är en sån berättelse, dåtiden är en sån berättelse,

de

kommer aldrig komma utan vi är alltid, alltid, alltid i ett nu.

in

i framtiden och säger att den här stunden inte spelar så stor roll, för du ska någonstans som du ska offra saker för, då börjar det bli en utmaning. För då riskerar det att hamna vid 65, 75.

Ja, det blir ett patologiskt beteende. Och att

vi

kanske

råkar springa ifrån våra barn.

Det

är såhär, våran vardag är deras barn Och det är såhär, holy shit, det är deras barndom. Det här är såhär de formativa, att jag får vara deras pappa.

Jag

är liksom mina grabbars pappa. Alltså, de tittar ju på mig som jag tittar på min pappa, som är såhär, han är ju liksom, wow, vilken kille liksom.

Är

att stunden Är målet.

Det

är därför närvaro är viktigt. Det därför värderingar är viktigt. Det därför relationer och att förhålla oss till helheten blir viktigt. För du är i en stund som är en helhet hela tiden.

Är

det god att se? Musiken och dansen på ett sätt som inte sabbar. Så att imorgon så kommer det så är det trashat dansgolv och vi har haft världens fest och det är PFAS och mikroplastar överallt och våra barn bara fan det här suger liksom. Och den för mig så blir det väldigt på tal om the sacred liksom.

Livet består av stunder som den här. Det här var ett jättefint samtal. Jag är jättetacksam att du kom.

Tackar.

Jag längtar just nu väldigt mycket efter min familj här efter en vecka i Stockholm. Jag bara får jag mina barn. Tack så jättemycket.

Tack. Tack.